19 Maj
Inre Hornsund
När jag slog upp ögonen ett par timmar senare hade vädret verkligen inte blivit bättre. Origos däck var täckt av ett tunt snölager, och molnen låg fortfarande lågt, mycket lågt. Alla var lite trötta efter nattens björnupplevelse, men frukosten var det ingen som hoppade över. Vad det närmaste dygnet skulle bjuda på framgick av dagens "Audunbild". Vi fick äta i lugn o ro innan maskinisten startade motorerna och vi började röra oss.
Idag blir det kryssning inne i Hornsund längs med iskanten. Dags för nya djurupplevelser?
Vi tar oss ur isen i Brepollen och följer kusten.
Vintern är tillbaka…
Vi hade inte rört oss mer än någon timme när Jens talade om att vi åter skulle ta en tur med zodiakerna. Målet var inte björnar den här gången, utan nu skulle vi bara kryssa runt bland issörja och isflak utanför Hornbreen och se vad vi hittade. Det är alltid lika kul att se besättningen arbeta med att hissa ner zodiakerna. Ser man inte kranen så är det som om det kommer en gummibåt rakt ner från himlen.
Klas och MariAnne väntar på att få kliva i zodiaken.
Det drällde ner lite snö när de började manövern, men snart låg de där och guppade o väntade på oss. Ingen vidare sikt, men vad gör det? Nu skall vi åka gummibåt! Full fart framåt in i det vita! Idag åkte jag med Jens, Mart, Ulf, Johan och Lasse. Gott om fågelskådare i båten, så jag gissade att någon fågel säkert skulle fastna på minneskortet….
Bitvis var det inte mycket till sikt idag.
Jodå, mycket riktigt. Vi hann inte långt förrän det blev stopp för fågelfotografering av sillgrisslor (tror jag…)
Det kändes nästan lite surrealistiskt med de här svartvita fåglarna i ett för dagen svartvitt landskap. Men de var inte särskilt rädda för oss så vi lyckades komma hyfsat nära. Till skillnad från mina medpassagerare i båten nöjde jag mig med ett mindre antal foton.
Det var inte bara sillgrisslor här utan även fåglar av större art typ gås gjorde start och landningsövningar bland isen.
Jag var mer fascinerad av landskapet vi befann oss i. Inne vid Hornbreen var det nästan vindstilla, och glaciärkanten speglade sig fint i vattnet. Även här upplevde jag allt nästan i svartvitt, men så skymtade det lite turkos i iskanten. Snyggt!
När vi beundrade glaciärkanten fick vi plötsligt sällskap av några valrossar som nyfiket betraktade oss. Det är ett fantastiskt fint djur, och framförallt när man betraktar den i dess rätta element – vattnet. Smidigt och graciöst simmade de omkring våra båtar och bjöd verkligen in till fotografering.
Efter valrossarna väntade nästa djur på oss. Våra guider hade hittat en svart prick på isen, och när vi kom närmre såg vi en Storsäl i vattnet och med sin unge liggandes uppe på isen. Perfekt posering för fotografering. Även dessa verkade mest nyfikna, även om mamman gav oss lite misstänksamma blickar ibland.
Storsäl.
När vi hade tittat på sälarna en stund fortsatte vi följa kusten en bit, och nu blev det fokus på måsar och isflak modell större. Tom jag kände igen den Tretåiga måsen, och de var verkligen inte rädda. De satt så fint uppradade på isen och tillät oss komma riktigt nära.
Isberg, alltid lika fascinerande. Här fanns några som vi kryssade runt bland, och det här hade en fin grotta
med den där härligt blåa Arktiska färgen.
Vi hade nog kunnat kryssa runt här i ytterligare ett par timmar, men nu hade vi passerat lunchtiden med god mariginal. Det kan verkligen inte vara lätt att vara kock ombord på Origo där gästerna aldrig är på plats i tid. En stor eloge till honom och hans tålamod! Men det var inte bara magarna som kurrade, molnen drog igen ännu mer och snöfallet tilltog, så det var nog hög tid till att återvända till Origo.
Bilden är inte svartvit, även om det verkar så….
Mot Origo och lunchen! Kocken verkar dock ha gett upp, för här står han på däck och fotar….
Nästa programpunkt för dagen var ett besök på den polska forskningsstationen i Hornsund. Exakt vad de forskar om är jag fortfarande osäker på, men fattade det som att det har med vädret att göra. Flera av polackerna på stationen var meteorologer, så därav mitt antagande. De var inte så många som bemannade stationen, och jag kan tänka mig att det kan vara påfrestande under mörkertiden.
Forskningsstationen.
När vi hoppade i land på stranden slogs vi av de många och fina isformationerna som låg och guppade i bukten. Med lite fantasi kunde vi få det till både svanar och andra djur.
Vi blev varmt välkomnade av personalen som tyckte det var roligt med ett besök. Kaffe dukades fram samtidigt som vi fick en liten genomgång av vad de gjorde där (ja jag vet, jag borde komma ihåg mer men…). Efter fikan fick vi även gå en liten rundvandring på stationen. Här var det inte stort, så de måste verkligen nöta på varandra under mörkertiden.
Efter besöket inne på stationen gick vi en runda i omgivningen. Nu hade vi turen att återigen få se polarräv, den här gången två stycken. Dock på långt avstånd. Däremot var det ett väldigt oljud från fågelklippan. Det kryllade det av alkekungar, både på klippan och i luften. Bitvis var det nästan som ett svart moln ovanför oss av fåglar.
Skönt med fast mark under fötterna en liten stund.
Fugelberget och alkekungar i luften.
Auduns dagssummering.
Till kockens stora glädje var vi bara lite sena tillbaka till Origo och den väntande middagen. Nu hade vi en lång transportsträcka ner längs med kusten mot den sydligaste spetsen, Sörkapp,
Efter lite arbete med bilderna och Lightroom (funkar fortfarande!) blev det en tidig kväll.